Det är med stor sorg och saknad jag skriver att vår älskade och underbara Izette inte finns med oss längre.
Izette fick somna in torsdagen den 21 oktober 2010, hon fick akut
livvmoderinflammation men var in i det sista ändå pigg, glad och som alltid alert.
Izette har gett oss väldigt mycket kunskaper om flocklivet, hur de olika individerna kommunicerar i många olika situationer. Izette har varit med och socialtränat många hundar av olika raser, både tikar och hanar, med stor framgång.
Izette var en otrolligt underbar tik, en stark personlighet och en fantastiskt underbar flockledare. Det behövdes inte mer än en blick - en rörelse så visste resten av flocken vad som gällde.
·
Våra tikar lever så nära varandra
och sorgen och saknaden märktes väldigt mycket hos dom med, speciellt hos
Yomee, 11½ år, äldst, hon ville inte någonting, hon stängde av sig helt, ville
inte äta, knappt dricka och inte följa med på promenaderna. Yomee blev sjuk men
är återställd nu och tar på ett beundransvärt sett ansvar för flocken.
Nu går livet vidare och vi minns
Izette med stor tacksamhet och hon har en speciell plats i våra hjärtan.
Vi glömmer dig aldrig Izette.
Husse, Matte, Yomee, Chalon & Damisi
Lövfällans Izette
föddes 5 maj 1996
Jag har det riktig bra. Känner mig trygg och stabil. Jag är en god Mor och bra på att visa vad jag tycker och tänker. Jag är tydlig. Jag är rätt ranghög bland hundar och stolt i mig själv. Jag vet hur saker och ting ska vara. Jag vet att jag bestämmer mycket bland andra hundar.
Jag älskar vara ute och jag har en fantastisk nos. Orkar mycket, bra uthållighet. Kan springa länge, länge. Jag tycker det är ok när det är flera hundar här hemma, jag bestämmer och det brukar fungera.
Jag anser att i familjen har vi alla våra platser och vi är trygga i det. Matte är fin och vi har mycket kul. Ibland får vi visa upp oss och jag känner mig stolt för jag vet jag kan mycket.
Ibland är vi ute i skogen och jag älskar lukterna. Vill gärna spåra då.
Här hemma har vi det så bra, och jag och min dotter fungerar bra. Jag blev trött på henne ibland förut, men hon har blivit bättre. Kände mig ganska trött efter valparna och jag skulle kunna tänka mig det igen. Inte för ofta bara. Det är tröttheten och vassa tänder. Men som sagt, jag är en god Mor.
Jag är speciell och Matte och jag har speciellt språk. Vi förstår varandra bra. Jag har olika miner och blickar och hon förstår mig. Hon blir ofta full i skratt. Husse är snäll.
Förr åkte vi till huset på landet, så fint - där är jag så glad!
Jag är stark i mig själv också psykiskt. Matte litar på att jag passar familjen. Det kan j ag.
Nu har åren gått och jag fyllde 14 år 5 maj i år, 2010.
Jag har 2 döttrar, Yomee och Chalon och Damisi, Chalons dotter ingår i vår flock här hemma.
Jag vet såväl hur allting är och behöver inte stå i centrum. Jag har gott självförtroende ändå.